Mörkret är här

Men inte ska jag jag börja med att berätta om mörker, nu till dom lite ljusare punkterna sista tiden.

 

Cykling har det inte blivit så jättemycket förutom till och från jobbet på vinterraketen, köpte clips på Biltema igår så nu är den riktigt snabb.

 

Jag och Tim tränar på lunchen, roddmaskin på gymmet två gånger i veckan, sist hade vi tävling och jag vann  på tiden och han vann på race..?

 

Våra luncher på jobbet är inte så spännande, fil och müsli, en diet som fungerar bra inför hhxc. Frukost - Havregrynsgröt

Lunch - Fil & müsli

Middag - Som vanligt, nåt gott och ett glas rött :-)

 

Men ett undantag finns, fredagslunchen, idag blir det Steakhouse Angus XT på Burger King, endast burgaren 1100kcal.

 

 

Sen hade jag min första landsvägstävling förra helgen, det gick bra och jag kom trea i min startgrupp, tror att jag kom trea bland alla som körde 50km också, jag är jättenöjd med det.

 

Frukosten på tävlingsdagen

Annika körde mig till Västerhaninge, vädret så lite sisådär ut.

 

Väl på plats innan starten när regnet började ösa ner så ångrade jag mig nästan och ville bara hem igen. 

 Men regnet kan ju inte stoppa mig och min lånade raketcykel.

Nej, jag cyklade inte i mjukisbrallor, det var bara för att jag inte skulle frysa ihjäl innan jag startat.

Det jag konstaterade med landvägscyling var att det inte var så kul att tävla, jag kan tänka mig myscykling på en landsvägshoj på fina vägar en solig dag, men att bara trampa fullt hela tiden på asfalt är ganska tråkigt i längden.

 

 

Så en tur i skogen fick det bli igår.

 

 

Klockan var inte så mycket, jag stack ut vid 19:15 ungefär och mörkret började smyga sig på, innan jag kom in i skogen tänkte jag för mig själv, "nu kommer jag bli vildsvinsmat"

 

Men jag körde på, runt ramsjön sen var det betydligt mörkare, jag följde en bred stig som blev smalare och smalare, och delade upp sig ett antal gånger, till slut var det mörkt och första gången på länge var jag riktigt vilse i min lilla skog.

 

Jag hörde hur det knakade i mörkret och jag såg mig själv bli uppäten av vildsvin, rådjur, älgar, knytt och småtroll.

 

Ni kan se räslan i min blick. 

 Mörk var det, så mörkt att jag inte såg varken rötter eller stenar på stigen, men jag kände dom stora ordentligt då det tog tvärstopp lite då och då.

 

Vidare på min tur genom mörkret, hittade den sämsta spången jag vart med om, men jag älskade den just då för den ledde mig hem till säkerhet från mörka skogens faror.

 

 

Hemma spolade jag av cykeln och skulle ställa in den i förrådet, där fanns nästa fara! Spindelfan!

 

Tog snabbt till mitt specialvapen, även kallat mobiltelefon, ringde ett snabbt samtal till Annika som fick komma och döda spindeln så jag vågade ställa in cykeln.

 Med denna bild ville jag förmedla hur skitig jag var, men det gick inte så bra. Men jag var jätteskitig, en del ordentliga lerpölar fanns det.

Det börjar bli dags att se över cykelbelysningen och montera dubbdäck snart..