En födelsedagstur till Paradiset och tillbaka

Dagen då jag fyller år, en cykeltur med Micke är inplanerad.

Vi träffas vid Rudan, jag cyklar dit som uppvärmning, tar startbacken en gång innan Micke kommer, på väg ner är det en kärring med alldeles för många hundar kring sig, hundarna gillar tydligen inte cyklister, då kanske fru kärring kan parkera sig själv och sina hundar en bit bort från mtb-slingan!
-Fan! Det verkar som att cyklister inte är superpoppis nere vid Rudan.

Snabb rackare i cykelkepa

Micke kommer inrullandes.

Men jag och Micke körde till VH, sen när vi var där så hade det gått lite för lätt, vi beslutade att köra vidare till Paradiset, riktigt bra cykling blev det.
Båda två körde grymt, bra fart, riktigt grymma uppför och nedför, vi tog klättringar och nedfarter som vi inte klarat tidigare, solen låg på och det känndes grymt.

För det mesta var det riktigt torrt i skogen, men visst fanns det nåt riktigt lerigt parti, och sen finns detta klassiska surhål som aldrig torkar, allt för att vi cyklister ska få anledningar att toppsa våra hojjar. 

Denna tur har ju också en och annan spång, tyvärr så är det ganska mycket förfall på dessa, många är trasiga och många är det jäkligt svårt att cykla på för att det är för stor glipa mellan brädorna. 

Denna lilla krabat hittade vi också. Argsint intog den en kobra-pose och ringlade sig mot Micke, ett klart försök till att gå till attack.

Jag cyklade över en spång snabbt, fumlade fram kameran i hopp om att få en cool actionladdad bild på Micke, men vad händer? En promenad stod på menyn.

Sen kom vi äntligen fram till paradiset, en macka och en mandelkubb senare började vi trampa oss tillbaka. 

Först en pose-med-sin-cykel-bild.

Vägen tillbaka gick snabbt, inte helt frivilligt. Precis när vi lämnar Paradiset ringer Annikan och säger att mina gäster snart kommer, vadå dålig planering av dom. Komma och hälsa på när jag fyller år, jädrans påhitt. 

Annikan stressade mig så mycket med detta samtal att jag tappade all fokus och fick till en liten krash, alla blåmärken jag samlade på mig under denna tur måste gå att skylla på Annikan. 

Jepp, blåmärken blev det. Ett ordentligt på höger vad, en litet sår och tre blåmärken på höger smalben. Ett rivsår och tre blåmärken på vänster smalben. Allt detta måste ju vara för att Annika stressade mig..? Eller var det för att vi hade en jäkligt bra cykeldag?

En liten notis bara, Jenna har gjort sin första OTB!

Tack o hej!